"Det här med att vänta känns som något vi sysslade med förr om åren.
Vi vägrar befatta oss med det numera.
Väntan utgör meningslösa, hotfulla tomrum som måste fyllas.
Vi vet att det kan ta en halv minut innan hissen kommer - vi vägrar stå där och bara vänta.
Vi tar fram telefonen, vi skickar ett sms och kollar Instagram. 
Tomrummen gapar efter oss och vi fyller dem hela tiden.
Vi vill få tiden att gå - som om den inte redan gick!"
Ur: Tid - Alex Schulman & Sigge Eklund
 
Tiden hörrni. Den räcker aldrig till.
Mitt liv lever på schema, som jag nämnt tidigare.
Det finns inte en chans att jag just nu ska hinna med åtta timmars sömn nu till exempel.
Finns faktiskt inte på världskartan att jag ska hinna det.
The curse of träna på kvällar och åka tåg i ottan.
 
Men jag försöker hitta de där återhämtningsstunderna som jag behöver ändå.
Söndagar är heliga.
Helst går jag inte utanför dörren. Helst vill jag inte träffa en människa.
Jag vill tvätta, titta på Netflix, läsa en bok och hinna laga mat.
 
Jag är också allra helst i god tid till saker.
Hatar att känna hjärtat i halsgropen och hela tiden känna mig på väg.
Jag sitter hellre i god tid på plats innan träning,
skrattar lite, slappar lite och bara är.
Återhämtning i stunden.
Jag tror faktiskt fler skulle må bättre då, mer avslappnade och mindre stressade. 
Man bara är liksom.
Och då hinner huvudet ock kroppen ikapp, istället för att den är framför hela tiden.

Tid

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
"Det här med att vänta känns som något vi sysslade med förr om åren.
Vi vägrar befatta oss med det numera.
Väntan utgör meningslösa, hotfulla tomrum som måste fyllas.
Vi vet att det kan ta en halv minut innan hissen kommer - vi vägrar stå där och bara vänta.
Vi tar fram telefonen, vi skickar ett sms och kollar Instagram. 
Tomrummen gapar efter oss och vi fyller dem hela tiden.
Vi vill få tiden att gå - som om den inte redan gick!"
Ur: Tid - Alex Schulman & Sigge Eklund
 
Tiden hörrni. Den räcker aldrig till.
Mitt liv lever på schema, som jag nämnt tidigare.
Det finns inte en chans att jag just nu ska hinna med åtta timmars sömn nu till exempel.
Finns faktiskt inte på världskartan att jag ska hinna det.
The curse of träna på kvällar och åka tåg i ottan.
 
Men jag försöker hitta de där återhämtningsstunderna som jag behöver ändå.
Söndagar är heliga.
Helst går jag inte utanför dörren. Helst vill jag inte träffa en människa.
Jag vill tvätta, titta på Netflix, läsa en bok och hinna laga mat.
 
Jag är också allra helst i god tid till saker.
Hatar att känna hjärtat i halsgropen och hela tiden känna mig på väg.
Jag sitter hellre i god tid på plats innan träning,
skrattar lite, slappar lite och bara är.
Återhämtning i stunden.
Jag tror faktiskt fler skulle må bättre då, mer avslappnade och mindre stressade. 
Man bara är liksom.
Och då hinner huvudet ock kroppen ikapp, istället för att den är framför hela tiden.
Okej, det är nytt år.
Imorgon, efter två veckor av träningsledighet, 
börjar jag ett nytt åtta veckor långt schema.
Idag tänkte jag testa lite paleo-recept och för en gångs skull försöka planera maten för veckan.
 
Mitt liv är för tillfället ganska inrutat.
Gå upp, packa träningsväskan, sätta mig på ett tåg, jobba, åka tåg tillbaka,
gå och träna, försöka komma på något att äta och gå och lägga mig.
Om jag har tur hinner jag att klämma in något avsnitt av någon serie innan ögonlocken faller ihop,
eller läsa några sidor i någon bok.
 
För 14 veckor sedan förändrades mitt liv ganska mycket ändå.
Följer ett fast träningsschema och tänker en del på vad jag äter.
Druckit lite alkohol, sparat festande till väldigt speciella tillfällen.
Och det har faktiskt varit skönt. Det var länge sedan jag har varit såhär lite sjuk.
Kroppen har faktiskt mått gött även om det har varit slitigt.
 
Men jag har också varit förvånad, för den här "livsstilen" har också provocerat många.
"Herregud, man måste kunna missa ett träningspass, du har väl ett liv?"
Min kropp behöver tydligen frossa i pasta, vin är nyttigt och hallå, 
att festa är ju livsviktigt.
Andra försöker förklara hur jag ska öka min förbränning, ge mig exakta klockslag då jag ska äta
och informera mog om att jag äter alldeles för många kalorier.
 
Vet ni vad?
Give me a break.
Jag tränar just nu för att bli starkare och snabbare.
Jag har nämligen en fotbollsplan där jag har tänkt att i alla fall försöka leverera resultat.
Min utveckling är heller inte spikrak, jag är en person som tyvärr måste kämpa lite för mina resultat
och det gör att jag måste försöka göra de där passen som ligger på mitt schema.
Jag äter inte mat för att banta, öka min förbränning till max eller för att bli smal.
Jag försöker att tänka på vad jag äter, för att min träning ska bli bättre, 
för att jag känner mig fräschare och för att äta helt okontrollerat inte fungerar heller.
Ibland äter jag pizza, jag vägrar bli en person som skriker hur onyttigt det är att äta en macka och en smoothie,
jag drar ner på kolhydraterna för att jag generellt känner mig lättare i kroppen och magen mår bättre
och på vardagarna försöker jag planera maten så jag slipper fruktansvärda blodsockerdippar.
 
Återhämtning då?
Jo, jag är trött och sliten ibland.
"Livsstilen" tär vissa veckor.
Det är precis lika jobbigt för mig som det är för alla andra.
Det är därför jag inte går ut och kalasar lika ofta på krogen, men gärna är med på festen innan.
För att jag behöver vila och återhämta mig.
Jag hittar energi genom att läsa böcker, titta på tv-serier eller lyssna på musik.
Jag behöver sova och helst vakna utan att ha känslan av att jag har blivit överkörd av en ångvält.
Det gör att jag också kan ta ett glas vin med bokcirkeln, eller ta en öl ibland
bara för att må gött.
 
Jag tycker faktiskt att jag får ihop det här livet ganska bra.
Att jag inte blir extrem åt något håll, utan att jag faktiskt lever ett ganska gött liv.
Att jag vissa helger kan få återupptäcka den där 20-åriga indietjejen jag en gång var,
lyssna på musik och dricka rödvin, och samtidigt vara pigg och fräsch i övrigt.
 
Jag tycker faktiskt att jag har varit rätt duktig på det här,
och om folk borde göra något i det här fallet sä är det att istället för att försöka häva i mig alkohol,
ge mig en klapp på axeln och säga att detta går finfint.
Jag gör jobbet och det känns jävligt bra.

Drop it again

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Okej, det är nytt år.
Imorgon, efter två veckor av träningsledighet, 
börjar jag ett nytt åtta veckor långt schema.
Idag tänkte jag testa lite paleo-recept och för en gångs skull försöka planera maten för veckan.
 
Mitt liv är för tillfället ganska inrutat.
Gå upp, packa träningsväskan, sätta mig på ett tåg, jobba, åka tåg tillbaka,
gå och träna, försöka komma på något att äta och gå och lägga mig.
Om jag har tur hinner jag att klämma in något avsnitt av någon serie innan ögonlocken faller ihop,
eller läsa några sidor i någon bok.
 
För 14 veckor sedan förändrades mitt liv ganska mycket ändå.
Följer ett fast träningsschema och tänker en del på vad jag äter.
Druckit lite alkohol, sparat festande till väldigt speciella tillfällen.
Och det har faktiskt varit skönt. Det var länge sedan jag har varit såhär lite sjuk.
Kroppen har faktiskt mått gött även om det har varit slitigt.
 
Men jag har också varit förvånad, för den här "livsstilen" har också provocerat många.
"Herregud, man måste kunna missa ett träningspass, du har väl ett liv?"
Min kropp behöver tydligen frossa i pasta, vin är nyttigt och hallå, 
att festa är ju livsviktigt.
Andra försöker förklara hur jag ska öka min förbränning, ge mig exakta klockslag då jag ska äta
och informera mog om att jag äter alldeles för många kalorier.
 
Vet ni vad?
Give me a break.
Jag tränar just nu för att bli starkare och snabbare.
Jag har nämligen en fotbollsplan där jag har tänkt att i alla fall försöka leverera resultat.
Min utveckling är heller inte spikrak, jag är en person som tyvärr måste kämpa lite för mina resultat
och det gör att jag måste försöka göra de där passen som ligger på mitt schema.
Jag äter inte mat för att banta, öka min förbränning till max eller för att bli smal.
Jag försöker att tänka på vad jag äter, för att min träning ska bli bättre, 
för att jag känner mig fräschare och för att äta helt okontrollerat inte fungerar heller.
Ibland äter jag pizza, jag vägrar bli en person som skriker hur onyttigt det är att äta en macka och en smoothie,
jag drar ner på kolhydraterna för att jag generellt känner mig lättare i kroppen och magen mår bättre
och på vardagarna försöker jag planera maten så jag slipper fruktansvärda blodsockerdippar.
 
Återhämtning då?
Jo, jag är trött och sliten ibland.
"Livsstilen" tär vissa veckor.
Det är precis lika jobbigt för mig som det är för alla andra.
Det är därför jag inte går ut och kalasar lika ofta på krogen, men gärna är med på festen innan.
För att jag behöver vila och återhämta mig.
Jag hittar energi genom att läsa böcker, titta på tv-serier eller lyssna på musik.
Jag behöver sova och helst vakna utan att ha känslan av att jag har blivit överkörd av en ångvält.
Det gör att jag också kan ta ett glas vin med bokcirkeln, eller ta en öl ibland
bara för att må gött.
 
Jag tycker faktiskt att jag får ihop det här livet ganska bra.
Att jag inte blir extrem åt något håll, utan att jag faktiskt lever ett ganska gött liv.
Att jag vissa helger kan få återupptäcka den där 20-åriga indietjejen jag en gång var,
lyssna på musik och dricka rödvin, och samtidigt vara pigg och fräsch i övrigt.
 
Jag tycker faktiskt att jag har varit rätt duktig på det här,
och om folk borde göra något i det här fallet sä är det att istället för att försöka häva i mig alkohol,
ge mig en klapp på axeln och säga att detta går finfint.
Jag gör jobbet och det känns jävligt bra.
..HÄLSA
Rätt bra. Var uppgiven i våras, förkylningarna gav aldrig med sig och jag fick nog och gick till vårdcentralen. Som i sin tur konstaterade att det inte fanns något fel. Men jag började träna och äta bättre och därmed blev de där förkylningsvirusen allt färre. Surprise surprise. Nu har jag dessvärre problem med mensvärken igen, men det är ju liksom på ett annat sätt (en enda jävel som föreslår varm vattenflaska på magen, promenad och alvedon - det hjälper inte ett skit, så sluta bara).

...CIVILSTATUS
Singel. Det är svårt att hitta bra män så att säga.

...UPPLEVELSE
Hela året har väl varit en upplevelse i och med att jag verkligen har gjort saker jag velat. Best Kept Secret är väl ändå kanske den största, Explosions in the sky var så fantastiska att jag fortfarande på riktigt får rysningar när jag tänker på't. Att se ett av mina allra största favoritband på Gröna Lund var också stort och när de körde Eating glass tänkte jag att livet nog inte kan bli bättre än såhär.

...INKÖP
Musik, musik, musik.

...SAKNAD
En filmkompis.

...MUSIK
Bloc Party. Ed Sheeran. Explosions in the sky. Mangas Colorado. X Ambassadors.
 
...BEROENDE
Kaffe och nässpray. 

...INSIKT
Sometimes the smallest step in the right direction ends up being the biggest step of your life. 
Tip toe if you must, but take the step.
 
 
...FUNDERING
Vad hände med eget ansvar?

...BÄSTA
Bloc Party
 
Oline-träningarna
 
Bokläsningen som återigen tog mycket tid i mitt liv. Bokcirkeln.
 
Min disciplin. Visste inte att den fanns i den här utsträckningen.
 
Att jag verkligen har så många fantastiska vänner.
 
...SÄMSTA
Att Donald Trump valdes till president.

ÅR 2017...
Ska jag leverera på fotbollsplanen.
Gör jag saker spontant.
Blir jag mindre cynisk.
Talar jag om för personer vad de betyder för mig.
Ska jag vandra någonstans och vistas mer ute i naturen.

Året 2016

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
..HÄLSA
Rätt bra. Var uppgiven i våras, förkylningarna gav aldrig med sig och jag fick nog och gick till vårdcentralen. Som i sin tur konstaterade att det inte fanns något fel. Men jag började träna och äta bättre och därmed blev de där förkylningsvirusen allt färre. Surprise surprise. Nu har jag dessvärre problem med mensvärken igen, men det är ju liksom på ett annat sätt (en enda jävel som föreslår varm vattenflaska på magen, promenad och alvedon - det hjälper inte ett skit, så sluta bara).

...CIVILSTATUS
Singel. Det är svårt att hitta bra män så att säga.

...UPPLEVELSE
Hela året har väl varit en upplevelse i och med att jag verkligen har gjort saker jag velat. Best Kept Secret är väl ändå kanske den största, Explosions in the sky var så fantastiska att jag fortfarande på riktigt får rysningar när jag tänker på't. Att se ett av mina allra största favoritband på Gröna Lund var också stort och när de körde Eating glass tänkte jag att livet nog inte kan bli bättre än såhär.

...INKÖP
Musik, musik, musik.

...SAKNAD
En filmkompis.

...MUSIK
Bloc Party. Ed Sheeran. Explosions in the sky. Mangas Colorado. X Ambassadors.
 
...BEROENDE
Kaffe och nässpray. 

...INSIKT
Sometimes the smallest step in the right direction ends up being the biggest step of your life. 
Tip toe if you must, but take the step.
 
 
...FUNDERING
Vad hände med eget ansvar?

...BÄSTA
Bloc Party
 
Oline-träningarna
 
Bokläsningen som återigen tog mycket tid i mitt liv. Bokcirkeln.
 
Min disciplin. Visste inte att den fanns i den här utsträckningen.
 
Att jag verkligen har så många fantastiska vänner.
 
...SÄMSTA
Att Donald Trump valdes till president.

ÅR 2017...
Ska jag leverera på fotbollsplanen.
Gör jag saker spontant.
Blir jag mindre cynisk.
Talar jag om för personer vad de betyder för mig.
Ska jag vandra någonstans och vistas mer ute i naturen.