If there's a will, there's a way

Ett citat jag tänker mycket på i dessa tider.
Läser för tillfället SOU 2005:75, dels för att få reda på mer om själva föräldraförsäkringen,
dels också för att se om man på Statens Offentliga utredningar är så puckad så man tror
att allas familjeliv ser likadant (och då borde man nog mena att alla SOU:s utredningar
är onödiga att göra, eftersom de inte befinner sig i det verkliga livet).
Naturligtvis är det inte så - SOU gör ganska rejäla utredningar.
Man motiverar också alltid tankesätten och tar även upp problematiken med dem.
Och inte ens jag - radikalfeministen - säger att det inte finns problem.
Men här står vad man behöver utreda mer och vad man har kommit fram till.

Det som är lätt att missförstå, eftersom jag blir så frustrerad och hetsig, är att jag i sak inte
tycker det är fel att tycka annorlunda.
Det jag blir irriterad på är följande:
*Att man inte kan använda sig av statistik när det kommer till familjeliv,
för det finns undantag och man gör det som är bäst för familjen.
Man kan anse att man gör det som är bäst för familjen, det köper jag,
men att man inte ska kunna använda sig av statistik köper jag inte.
När det kommer till statistik finns det ALLTID undantag, men det innebär inte att man inte kan lösa undantagen,
och inte heller att man faktiskt i vissa fall måste se till vad majoriteten gör.
*Att familjelivet är det enda ställe där det inte finns normer och strukturer,
utan det är upp till varje familj.
Här känner jag: Hallå, vad händer? Vi menar i princip att det finns förklaringar till varför folk beter sig och
gör som de gör i alla frågor förutom familjeliv. Som dessutom är det mest typiska sättet att se normer
och strukturer, för de har i princip i alla tider sett likadana ut - trots att förutsättningarna har förändrats!
Jag tror att det finns tydliga normer över hur föräldraledigheten ska se ut, både från föräldrarna själva,
arbetsplatserna och samhället.
*Att det familjen väljer att göra bara påverkar den familjen och ingen annan.
Även om vi människor ser på statistik som något som är omätbart gör inte arbetslivet det.
De ser nämligen väldigt tydligt hur föräldraledigheten ser ut. Att mamman tar 80% och dessutom vabbar mest,
och på det sättet blir opålitlig arbetskraft.
Det här gör att bara för att man är en fertil kvinna, så får man sämre ingångslön, sämre
löneförhadlingsläge och sämre förutsättningar för att få jobb.
Så nej, det påverkar inte bara den enskilda familjen, när familjer väljer precis likadant.
Det påverkar mig, Desirée Strömberg, 21 år, utan barn.

Sen kan man säga att man tycker att det är värt det för våra barns skull.
Man kan säga att trots statistik, normer och sämre lön så är det värt det.
Det köper jag.
Men jag håller absolut inte med.

Men läs gärna utredningen!

(Dock är den på typ 300 sidor, och det är väl få som är så nördiga som jag
som gör detta frivilligt på kvällstid)

Sorted for E's and Whiss

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
If there's a will, there's a way

Ett citat jag tänker mycket på i dessa tider.
Läser för tillfället SOU 2005:75, dels för att få reda på mer om själva föräldraförsäkringen,
dels också för att se om man på Statens Offentliga utredningar är så puckad så man tror
att allas familjeliv ser likadant (och då borde man nog mena att alla SOU:s utredningar
är onödiga att göra, eftersom de inte befinner sig i det verkliga livet).
Naturligtvis är det inte så - SOU gör ganska rejäla utredningar.
Man motiverar också alltid tankesätten och tar även upp problematiken med dem.
Och inte ens jag - radikalfeministen - säger att det inte finns problem.
Men här står vad man behöver utreda mer och vad man har kommit fram till.

Det som är lätt att missförstå, eftersom jag blir så frustrerad och hetsig, är att jag i sak inte
tycker det är fel att tycka annorlunda.
Det jag blir irriterad på är följande:
*Att man inte kan använda sig av statistik när det kommer till familjeliv,
för det finns undantag och man gör det som är bäst för familjen.
Man kan anse att man gör det som är bäst för familjen, det köper jag,
men att man inte ska kunna använda sig av statistik köper jag inte.
När det kommer till statistik finns det ALLTID undantag, men det innebär inte att man inte kan lösa undantagen,
och inte heller att man faktiskt i vissa fall måste se till vad majoriteten gör.
*Att familjelivet är det enda ställe där det inte finns normer och strukturer,
utan det är upp till varje familj.
Här känner jag: Hallå, vad händer? Vi menar i princip att det finns förklaringar till varför folk beter sig och
gör som de gör i alla frågor förutom familjeliv. Som dessutom är det mest typiska sättet att se normer
och strukturer, för de har i princip i alla tider sett likadana ut - trots att förutsättningarna har förändrats!
Jag tror att det finns tydliga normer över hur föräldraledigheten ska se ut, både från föräldrarna själva,
arbetsplatserna och samhället.
*Att det familjen väljer att göra bara påverkar den familjen och ingen annan.
Även om vi människor ser på statistik som något som är omätbart gör inte arbetslivet det.
De ser nämligen väldigt tydligt hur föräldraledigheten ser ut. Att mamman tar 80% och dessutom vabbar mest,
och på det sättet blir opålitlig arbetskraft.
Det här gör att bara för att man är en fertil kvinna, så får man sämre ingångslön, sämre
löneförhadlingsläge och sämre förutsättningar för att få jobb.
Så nej, det påverkar inte bara den enskilda familjen, när familjer väljer precis likadant.
Det påverkar mig, Desirée Strömberg, 21 år, utan barn.

Sen kan man säga att man tycker att det är värt det för våra barns skull.
Man kan säga att trots statistik, normer och sämre lön så är det värt det.
Det köper jag.
Men jag håller absolut inte med.

Men läs gärna utredningen!

(Dock är den på typ 300 sidor, och det är väl få som är så nördiga som jag
som gör detta frivilligt på kvällstid)