Det är visst lite bloggtorka här.
Kan ju möjligen bero på att mitt liv just nu är.... ganska torrt?
 
Idag hade jag två nära vänner här på besök.
Det var längesedan jag såg dem sist och det är tråkigt att det här är en fakta,
men när ens vänner får barn är det väldigt lätt att en glider lite isär.
Vi är på olika platser i livet, och de är hur fina som helst och ungarna är förtjusande,
men ändock så verkar den där livsplaneringen spela ganska stor roll.
Tycker ungar är fantastiska, är glad över att andra skaffar dem, 
men känner inget sug själv och vet inte om jag någonsin kommer göra det.
Där någonstans så finns det helt enkelt en skillnad.

Sedan har vi den där amerikanska fotbollen.
Jag tycker (som jag har nämnt tidigare i detta forum) att det är jätteroligt att gå på träningarna,
att få tillhöra ett lag och liksom träna med "en mening".
Samtidigt som jag börjar bli så där fruktansvärt ont-i-magen-nervös av vetskapen att
jag ska börja träna med juniorerna till veckan.
Mitt självförtroende när det kommer till idrott är på botten och i de där sammanhangen
har jag tyvärr en tendens att fokusera på hur dåligt tränad jag är, bli nervös och underprestera.
Så mycket handlar om att vända hjärnan.
Lättare sagt än gjort.
Jag har liksom inte ens någon position än och jag har ingen aning om vart jag ska spela.
Så ni förstår säkert vad jag kommer att komma till.
Kontroll. Kontrollfreaket har ingen kontroll.
Och sånt får mig att må illa.
Jag vill veta någorlunda vad som väntar, jag vill känna att jag kan det jag gör
och att det ska ske litegrann utan att jag tänker på det.
Annars - ont i magen.

Men att inte utföra saker för att man har ont i magen av alla nerver
och stresspåslaget som blir?
Det finns inte i min värld. 
Någonstans i den där skallen finns det något som skriker efter utmaningar också.
Den är inte alltid logisk den där hjärnan.

Sedan har jag ju börjat mitt nya jobb.
Det är en härlig energiinjektion i mitt liv och jag tycker att det är så himla roligt.
Jag älskar att befinna mig på två olika arbetsplatser, flera kollegor
och de nya arbetsuppgifterna.
Sen så går det tungt ibland, men det vet man ju när man väljer det här yrket.
Det är fantastiskt att få gå till jobbet och känna att man har längtat dit igen.

Catching up

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Det är visst lite bloggtorka här.
Kan ju möjligen bero på att mitt liv just nu är.... ganska torrt?
 
Idag hade jag två nära vänner här på besök.
Det var längesedan jag såg dem sist och det är tråkigt att det här är en fakta,
men när ens vänner får barn är det väldigt lätt att en glider lite isär.
Vi är på olika platser i livet, och de är hur fina som helst och ungarna är förtjusande,
men ändock så verkar den där livsplaneringen spela ganska stor roll.
Tycker ungar är fantastiska, är glad över att andra skaffar dem, 
men känner inget sug själv och vet inte om jag någonsin kommer göra det.
Där någonstans så finns det helt enkelt en skillnad.

Sedan har vi den där amerikanska fotbollen.
Jag tycker (som jag har nämnt tidigare i detta forum) att det är jätteroligt att gå på träningarna,
att få tillhöra ett lag och liksom träna med "en mening".
Samtidigt som jag börjar bli så där fruktansvärt ont-i-magen-nervös av vetskapen att
jag ska börja träna med juniorerna till veckan.
Mitt självförtroende när det kommer till idrott är på botten och i de där sammanhangen
har jag tyvärr en tendens att fokusera på hur dåligt tränad jag är, bli nervös och underprestera.
Så mycket handlar om att vända hjärnan.
Lättare sagt än gjort.
Jag har liksom inte ens någon position än och jag har ingen aning om vart jag ska spela.
Så ni förstår säkert vad jag kommer att komma till.
Kontroll. Kontrollfreaket har ingen kontroll.
Och sånt får mig att må illa.
Jag vill veta någorlunda vad som väntar, jag vill känna att jag kan det jag gör
och att det ska ske litegrann utan att jag tänker på det.
Annars - ont i magen.

Men att inte utföra saker för att man har ont i magen av alla nerver
och stresspåslaget som blir?
Det finns inte i min värld. 
Någonstans i den där skallen finns det något som skriker efter utmaningar också.
Den är inte alltid logisk den där hjärnan.

Sedan har jag ju börjat mitt nya jobb.
Det är en härlig energiinjektion i mitt liv och jag tycker att det är så himla roligt.
Jag älskar att befinna mig på två olika arbetsplatser, flera kollegor
och de nya arbetsuppgifterna.
Sen så går det tungt ibland, men det vet man ju när man väljer det här yrket.
Det är fantastiskt att få gå till jobbet och känna att man har längtat dit igen.
Vilken helg det har varit!
Jag skulle ju få uppleva min första Super Bowl och man kan väl säga att jag gick all in.
Framförallt i matväg.

På fredag blev det en hamburgare och en budwieser.
På lördag blev det carnita, fläskkarré långkokad i coca-cola,
som låter suspekt, men det var helt fantastiskt!
Otroligt mört och fantastsikt gott.
På söndag blev det en texas chili, som jag tyvärr inte blev nöjd med.
Den smakade helt enkelt för mycket öl.
Men annars var mathelgen väldigt lyckad.
Till exempel är amerikanska pannkakor med lönnsirap och bär helt amazing som frukost.

Själva Super Bowl då?
Ja, jag laddade ju sm en galning. 
Ungefär 20 minuter innan det skulle börja, lade TV10 av här hemma, detsamma hände med 
TV4Sport och TV3. Paniken stod högt över öronen kan vi väl konstatera.
Jag fick köpa matchen på NFL gamepass för 65 spänn och det funkade,
men TV10 kom allt tillbaka till slut.
Så jag multitaskade, fick se roliga reklamfilmer från det det stora landet i väst,
som är så overkill på så mycket.
Matchen i sig var ju ingen höjdare. Total utklassning av Seahawks och det var ändå lite trist.
Jag hejade ju inte på något lag, men jag ömmar lite för Manning i Broncos,
och det gick ju åt pipsvängen.
Generell är det inte så roligt att titta när det är avgjort redan i tredje quarten,
men det var ju också en upplevelse.
Taggar redan för nästa år och då hoppas jag ju att mitt älskade Packers är med och leker lite!
 
 

Super Bowl

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Vilken helg det har varit!
Jag skulle ju få uppleva min första Super Bowl och man kan väl säga att jag gick all in.
Framförallt i matväg.

På fredag blev det en hamburgare och en budwieser.
På lördag blev det carnita, fläskkarré långkokad i coca-cola,
som låter suspekt, men det var helt fantastiskt!
Otroligt mört och fantastsikt gott.
På söndag blev det en texas chili, som jag tyvärr inte blev nöjd med.
Den smakade helt enkelt för mycket öl.
Men annars var mathelgen väldigt lyckad.
Till exempel är amerikanska pannkakor med lönnsirap och bär helt amazing som frukost.

Själva Super Bowl då?
Ja, jag laddade ju sm en galning. 
Ungefär 20 minuter innan det skulle börja, lade TV10 av här hemma, detsamma hände med 
TV4Sport och TV3. Paniken stod högt över öronen kan vi väl konstatera.
Jag fick köpa matchen på NFL gamepass för 65 spänn och det funkade,
men TV10 kom allt tillbaka till slut.
Så jag multitaskade, fick se roliga reklamfilmer från det det stora landet i väst,
som är så overkill på så mycket.
Matchen i sig var ju ingen höjdare. Total utklassning av Seahawks och det var ändå lite trist.
Jag hejade ju inte på något lag, men jag ömmar lite för Manning i Broncos,
och det gick ju åt pipsvängen.
Generell är det inte så roligt att titta när det är avgjort redan i tredje quarten,
men det var ju också en upplevelse.
Taggar redan för nästa år och då hoppas jag ju att mitt älskade Packers är med och leker lite!