Numera är jag Karlstadbo.
Jag bor i en fortfarande rörig, men fin lägenhet, där det smattrar på fönstren när det regnar.
Det är högt till tak och det finns en diskmaskin.
En vecka har jag bott här nu och det känns hemma.

Ångest har jag också haft, men den har släppt nu.
För jag slapp tre dubbelhyror!
Det hade varit kämpigt ekonomiskt, men nu slipper jag det och kan ands ut.

Igår flyttstädade jag (men framförallt min mamma) lägenheten i Arvika 
och nu hoppas jag verkligen att den går igenom besiktningen.
Så igår sa jag förväl till Norra Esplanaden och just nu känns det ganska skönt.

Det bästa hittills?
Diskmaskinen ligger högt förtås.
Att kunna hoppa in i duschen direkt efter träningen och komma i säng vid 10 - det ligger i topp.
Att slippa duscha i badkar är också oerhört skönt.
 
Det märks också vilken oerhörd rutinmänniska jag är.
det senaste halvåret kan man säga har jag haft problem med att jag alltid är supertrött på morgonen,
oavsett hur länge jag sover. Och svårt att komma i säng, trots att jag inte är någon kvällsmänniska överhuvudtaget.
Och nu har jag ibland kommit upp vid halvfem på morgonen, för att ta det tidigare tåget,
och kommit i tid i säng och det är så skönt.
(Även om det kan vara lite tråkigt att vakna runt fem på helgen)

Så, det kommer bli fint det här.

Den andra sidan

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Numera är jag Karlstadbo.
Jag bor i en fortfarande rörig, men fin lägenhet, där det smattrar på fönstren när det regnar.
Det är högt till tak och det finns en diskmaskin.
En vecka har jag bott här nu och det känns hemma.

Ångest har jag också haft, men den har släppt nu.
För jag slapp tre dubbelhyror!
Det hade varit kämpigt ekonomiskt, men nu slipper jag det och kan ands ut.

Igår flyttstädade jag (men framförallt min mamma) lägenheten i Arvika 
och nu hoppas jag verkligen att den går igenom besiktningen.
Så igår sa jag förväl till Norra Esplanaden och just nu känns det ganska skönt.

Det bästa hittills?
Diskmaskinen ligger högt förtås.
Att kunna hoppa in i duschen direkt efter träningen och komma i säng vid 10 - det ligger i topp.
Att slippa duscha i badkar är också oerhört skönt.
 
Det märks också vilken oerhörd rutinmänniska jag är.
det senaste halvåret kan man säga har jag haft problem med att jag alltid är supertrött på morgonen,
oavsett hur länge jag sover. Och svårt att komma i säng, trots att jag inte är någon kvällsmänniska överhuvudtaget.
Och nu har jag ibland kommit upp vid halvfem på morgonen, för att ta det tidigare tåget,
och kommit i tid i säng och det är så skönt.
(Även om det kan vara lite tråkigt att vakna runt fem på helgen)

Så, det kommer bli fint det här.
Söndag.
Det här är sista helgen i min lägenhet.
För nästa helg är det Vilnius och helgen efter det är det flytt.
Allting har gått så snabbt så jag har inte hängt med i huvudet. 
Men nu slår det till med all kraft.

Jag är sjukt nostalgisk.
Ungefär sådär att jag börjar böla åt allt.
Det här är liksom min sista slappishelg här. 
I en lägenhet jag verkligen har trivts i.
Som liksom blev en symbol för det nya livet
(och ja, jag vet att det låter pretentiöst).
Sista gången jag ägnar hela min söndag åt podcast och svt play här.

Och ännu en epok går i graven.
Jag lämnar Arvika.
Staden där jag spenderade min tonårstid på 17 kvadrat.
Där jag hittade min första riktiga kärlek och testade sambolivet
och allt vad som ingick.
Staden där jag fick mitt fantastiska jobb, fick världens bästa kollegor,
där jag hittade världens bästa bästis.
 
Jag kommer inte längre vara Arvika-bo.
Många gånger har jag längtat härifrån. 
För att jag inte får plats här längre.
För att jag inte vill leva mitt liv här.
Men jag har älskat Arvika, men jag kan inte vara kvar.
 
En epok går i graven,
för jag tror att sannolikheten att jag flyttar tillbaka är minimal.
Jag kommer gå av tåget här, gå till jobbet (men hur länge vet ingen)
och se stadparken.
Men jag kommer inte längre tillhöra hit.
Det känns märkligt. Och lite sorgligt.
 
Eftersom den här så kallade stressen har hunnit ikapp mig nu,
så ångrar jag mig nästan. Bara nästan.
För mitt rationella jag vet att det här är rätt beslut.
Kanske något av det bättre som har hänt mig någonsin.
Men ni vet - de nostalgiska känslorna är inte så mycket att göra åt.

Sedan tänker jag på allt annat.
Att jag kommer att bo i en stad som luktar kaffe.
Handla lördagsfrukost på surdegsbageri.
Att disken kommer att diskas i en diskmaskin.
Att jag kommer att handla på Hagahallen.
Att jag kommer att komma i säng efter träningarna.

Jag och Karlstad kommer nog få en romans vi också.

Goodbye

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Söndag.
Det här är sista helgen i min lägenhet.
För nästa helg är det Vilnius och helgen efter det är det flytt.
Allting har gått så snabbt så jag har inte hängt med i huvudet. 
Men nu slår det till med all kraft.

Jag är sjukt nostalgisk.
Ungefär sådär att jag börjar böla åt allt.
Det här är liksom min sista slappishelg här. 
I en lägenhet jag verkligen har trivts i.
Som liksom blev en symbol för det nya livet
(och ja, jag vet att det låter pretentiöst).
Sista gången jag ägnar hela min söndag åt podcast och svt play här.

Och ännu en epok går i graven.
Jag lämnar Arvika.
Staden där jag spenderade min tonårstid på 17 kvadrat.
Där jag hittade min första riktiga kärlek och testade sambolivet
och allt vad som ingick.
Staden där jag fick mitt fantastiska jobb, fick världens bästa kollegor,
där jag hittade världens bästa bästis.
 
Jag kommer inte längre vara Arvika-bo.
Många gånger har jag längtat härifrån. 
För att jag inte får plats här längre.
För att jag inte vill leva mitt liv här.
Men jag har älskat Arvika, men jag kan inte vara kvar.
 
En epok går i graven,
för jag tror att sannolikheten att jag flyttar tillbaka är minimal.
Jag kommer gå av tåget här, gå till jobbet (men hur länge vet ingen)
och se stadparken.
Men jag kommer inte längre tillhöra hit.
Det känns märkligt. Och lite sorgligt.
 
Eftersom den här så kallade stressen har hunnit ikapp mig nu,
så ångrar jag mig nästan. Bara nästan.
För mitt rationella jag vet att det här är rätt beslut.
Kanske något av det bättre som har hänt mig någonsin.
Men ni vet - de nostalgiska känslorna är inte så mycket att göra åt.

Sedan tänker jag på allt annat.
Att jag kommer att bo i en stad som luktar kaffe.
Handla lördagsfrukost på surdegsbageri.
Att disken kommer att diskas i en diskmaskin.
Att jag kommer att handla på Hagahallen.
Att jag kommer att komma i säng efter träningarna.

Jag och Karlstad kommer nog få en romans vi också.