Balans i livet.
Det är svårt det.
Att jobba. Att träna. Att umgås. Att läsa. Att bli allmänbildad.
Jag har ingen familj, jag lever ensam, behöver inte anpassa mig efter någon.
Ändå är det så svårt.
 
Något jag lärt mig att värdera det senaste året är tid.
Den går så fort. Bara sveper förbi.
Jag värderar tiden med kaffekoppen. Doften.
De få sidorna jag hinner läsa i boken.
Att bara traska runt i pyjamas på morgonen.
 
Målet kommer någonstans att vara att någon gång i livet
få mer tid. Eller i alla fall få styra min tid mer och bättre.
 
Den senaste tiden har jag känt mig oerhört ensam.
Inte för att jag egentligen är det.
Men i vissa situationer så spelar det ingen roll hur många människor
du har runt omkring dig.
För du står där ensam.
 
 
Den senaste tiden har jag fått hantera saker jag aldrig trodde.
Det är svårt. Det tär på en.
Stundtals har jag varit oerhört ledsen.
Men samtidigt glad - för man får insikten vad som betyder något.
Vilka som gör ens liv bättre.
Jag tänker att jag efteråt kommer tänka tillbaka på den här tiden
"hur orkade jag?" "Hur vågade jag?"
I vissa saker vågar jag faktiskt kasta mig ut.
Jag får ta oerhört många smällar på vägen.
Men jag växer. Jag lär mig.
Tänker hur jag aldrig ska bli.
 
På något sätt så kommer allt vara värt det.

I bet my life

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Balans i livet.
Det är svårt det.
Att jobba. Att träna. Att umgås. Att läsa. Att bli allmänbildad.
Jag har ingen familj, jag lever ensam, behöver inte anpassa mig efter någon.
Ändå är det så svårt.
 
Något jag lärt mig att värdera det senaste året är tid.
Den går så fort. Bara sveper förbi.
Jag värderar tiden med kaffekoppen. Doften.
De få sidorna jag hinner läsa i boken.
Att bara traska runt i pyjamas på morgonen.
 
Målet kommer någonstans att vara att någon gång i livet
få mer tid. Eller i alla fall få styra min tid mer och bättre.
 
Den senaste tiden har jag känt mig oerhört ensam.
Inte för att jag egentligen är det.
Men i vissa situationer så spelar det ingen roll hur många människor
du har runt omkring dig.
För du står där ensam.
 
 
Den senaste tiden har jag fått hantera saker jag aldrig trodde.
Det är svårt. Det tär på en.
Stundtals har jag varit oerhört ledsen.
Men samtidigt glad - för man får insikten vad som betyder något.
Vilka som gör ens liv bättre.
Jag tänker att jag efteråt kommer tänka tillbaka på den här tiden
"hur orkade jag?" "Hur vågade jag?"
I vissa saker vågar jag faktiskt kasta mig ut.
Jag får ta oerhört många smällar på vägen.
Men jag växer. Jag lär mig.
Tänker hur jag aldrig ska bli.
 
På något sätt så kommer allt vara värt det.