Igår fick vi en liten hemläxa.
Vi fick dra en lapp med en mening ur en tygkasse (alla skulle handla om att vara)
och sedan skriva om det.
Jag fick det något pretentiösa ämnet
att vara ett brustet hjäta.
Helt klart för tungt för att hantera en tisdag,
så jag skrev en liten banal dikt istället.
 
Att vara ett brustet hjärta är inte så svårt, 
för det där livet som händer
är egentligen inte vårt.
Ett brustet hjärta pumpar blod precis som det ska
oavsett om det är dåligt eller bra.
Det brustna sitter i andra sinnen,
sådant som känns och skapar minnen.
Hjärtat, det fortsätter bara att slå,
allt det där brustna är något
du har hittat på.

Att vara

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Igår fick vi en liten hemläxa.
Vi fick dra en lapp med en mening ur en tygkasse (alla skulle handla om att vara)
och sedan skriva om det.
Jag fick det något pretentiösa ämnet
att vara ett brustet hjäta.
Helt klart för tungt för att hantera en tisdag,
så jag skrev en liten banal dikt istället.
 
Att vara ett brustet hjärta är inte så svårt, 
för det där livet som händer
är egentligen inte vårt.
Ett brustet hjärta pumpar blod precis som det ska
oavsett om det är dåligt eller bra.
Det brustna sitter i andra sinnen,
sådant som känns och skapar minnen.
Hjärtat, det fortsätter bara att slå,
allt det där brustna är något
du har hittat på.
Jag befinner mig på Åsa folkhögskola och går kursen skapande skrivande.
Den går helt enkelt ut på att skriva.
Övningarna är på många sätt brutala, för oftast får man ingen betänketid, pennan ska bara gå.
En övning var t.ex att vi i skrivgruppen tog en kort promenad tillsammans och skulle använda våra sinnen.
Sedan fick vi bara gå in och sätta oss och skriva en text på 10 minuter, om det första som kom upp i vår hjärna.
Jag fick beröm för den texten och tänkte att jag kunde dela den med er.
Det här är resultatet och man får inte vara för hård,
det var 10 minuter av mitt liv ni vet...
 
När en blomkvist väl har blivit bruten, 
kan inte ens lim läka ihop den igen.
När du trampar på en brännässla rycker du till.
Det gör ont att bli bränd
därför trampar du inte där igen.
 
Varför är det enklare att lyssna på motorvägens brus
än vindens sus?
Är det för att det är enklare att vara på väg
än att vara där du är?
 
En vildvuxen äng känns alltid fri,
tills du upptäcker en orm.
Då känns rabatten som en vacker form
där du kan ha ordning och kontroll.
Det är obehagligt det där som lurar i vassen.
 
Att vandra i gräset är tryggt med skorna på,
pinnarna går av
och kottarna lämnar inga avtryck i huden.
Det är lättare att känna på avstånd,
med ett lager i vägen.
 
Att vandra över gropar kan vara farligt
för du kan falla igenom.
Därför görs en slät hård väg som alltid gör
att du ska känna dig trygg.
Det är i alla fall svårare att trampa snett.
Att bli lite stukad är något du vill undvika.
 
Stora träd växer inte fortast, 
men de växer länge.
Årsring efter årsring,
säger något om hur livet har varit.
Åkte du dit i en storm eller står du stadigt?
Har vinden lättare att gripa tag i dig
eller darrar du bara lite lätt?
 
 

Skrivande

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Jag befinner mig på Åsa folkhögskola och går kursen skapande skrivande.
Den går helt enkelt ut på att skriva.
Övningarna är på många sätt brutala, för oftast får man ingen betänketid, pennan ska bara gå.
En övning var t.ex att vi i skrivgruppen tog en kort promenad tillsammans och skulle använda våra sinnen.
Sedan fick vi bara gå in och sätta oss och skriva en text på 10 minuter, om det första som kom upp i vår hjärna.
Jag fick beröm för den texten och tänkte att jag kunde dela den med er.
Det här är resultatet och man får inte vara för hård,
det var 10 minuter av mitt liv ni vet...
 
När en blomkvist väl har blivit bruten, 
kan inte ens lim läka ihop den igen.
När du trampar på en brännässla rycker du till.
Det gör ont att bli bränd
därför trampar du inte där igen.
 
Varför är det enklare att lyssna på motorvägens brus
än vindens sus?
Är det för att det är enklare att vara på väg
än att vara där du är?
 
En vildvuxen äng känns alltid fri,
tills du upptäcker en orm.
Då känns rabatten som en vacker form
där du kan ha ordning och kontroll.
Det är obehagligt det där som lurar i vassen.
 
Att vandra i gräset är tryggt med skorna på,
pinnarna går av
och kottarna lämnar inga avtryck i huden.
Det är lättare att känna på avstånd,
med ett lager i vägen.
 
Att vandra över gropar kan vara farligt
för du kan falla igenom.
Därför görs en slät hård väg som alltid gör
att du ska känna dig trygg.
Det är i alla fall svårare att trampa snett.
Att bli lite stukad är något du vill undvika.
 
Stora träd växer inte fortast, 
men de växer länge.
Årsring efter årsring,
säger något om hur livet har varit.
Åkte du dit i en storm eller står du stadigt?
Har vinden lättare att gripa tag i dig
eller darrar du bara lite lätt?
 
 
 
 Första semesterdagen avklarad.
Sov till 09.15 och njöt av att slippa ställa väckarklockan.
Lagade opraktisk mat som inte riktigt hade fungerat i matlåda för att, just det,
inga matlådor behöver göras.
Stannar uppe alldeles för sent, äter för sent, enbart för att inga rutiner behöver följas.
Har planerat att titta ikapp massor av tv-serier som jag inte har hunnit färdigt,
men hamnade framför en ny.
Onödigt, men den är så jäkla bra.
Om ni har Netflix bör ni titta på Gypsy, all I'm saying.
 
Vanligtvis brukar jag vara rastlös den första veckan.
Inte kunna slappna av.
Men i år verkar hjärnan ha tagit semester för länge sedan.
Och kanske är det för att jag har saker planerade i år,
som att åka på skrivkurs på Åsa folkhögskola nästa vecka.
Det kanske gör att jag inte riktigt hinner bli rastlös.
Eller så är det att jag har varit fruktansvärt trött en lång period, beroende på sömnbrist och hård träning.
 
Det värsta med semester är dock min lilla grubbelhjärna.
För det finns tid för grubbel, som inte finns annars.
Oändligt med tid till och med, och jag mår inte bara bra av det.
Vore ju dock bra om jag kunde använda det till något konkret, 
som i mitt skrivande till exempel.
 
Men såhär första dagen - det har varit en bra start.

Vacay 17

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
 
 Första semesterdagen avklarad.
Sov till 09.15 och njöt av att slippa ställa väckarklockan.
Lagade opraktisk mat som inte riktigt hade fungerat i matlåda för att, just det,
inga matlådor behöver göras.
Stannar uppe alldeles för sent, äter för sent, enbart för att inga rutiner behöver följas.
Har planerat att titta ikapp massor av tv-serier som jag inte har hunnit färdigt,
men hamnade framför en ny.
Onödigt, men den är så jäkla bra.
Om ni har Netflix bör ni titta på Gypsy, all I'm saying.
 
Vanligtvis brukar jag vara rastlös den första veckan.
Inte kunna slappna av.
Men i år verkar hjärnan ha tagit semester för länge sedan.
Och kanske är det för att jag har saker planerade i år,
som att åka på skrivkurs på Åsa folkhögskola nästa vecka.
Det kanske gör att jag inte riktigt hinner bli rastlös.
Eller så är det att jag har varit fruktansvärt trött en lång period, beroende på sömnbrist och hård träning.
 
Det värsta med semester är dock min lilla grubbelhjärna.
För det finns tid för grubbel, som inte finns annars.
Oändligt med tid till och med, och jag mår inte bara bra av det.
Vore ju dock bra om jag kunde använda det till något konkret, 
som i mitt skrivande till exempel.
 
Men såhär första dagen - det har varit en bra start.