Skrivande

Kommentera
Jag befinner mig på Åsa folkhögskola och går kursen skapande skrivande.
Den går helt enkelt ut på att skriva.
Övningarna är på många sätt brutala, för oftast får man ingen betänketid, pennan ska bara gå.
En övning var t.ex att vi i skrivgruppen tog en kort promenad tillsammans och skulle använda våra sinnen.
Sedan fick vi bara gå in och sätta oss och skriva en text på 10 minuter, om det första som kom upp i vår hjärna.
Jag fick beröm för den texten och tänkte att jag kunde dela den med er.
Det här är resultatet och man får inte vara för hård,
det var 10 minuter av mitt liv ni vet...
 
När en blomkvist väl har blivit bruten, 
kan inte ens lim läka ihop den igen.
När du trampar på en brännässla rycker du till.
Det gör ont att bli bränd
därför trampar du inte där igen.
 
Varför är det enklare att lyssna på motorvägens brus
än vindens sus?
Är det för att det är enklare att vara på väg
än att vara där du är?
 
En vildvuxen äng känns alltid fri,
tills du upptäcker en orm.
Då känns rabatten som en vacker form
där du kan ha ordning och kontroll.
Det är obehagligt det där som lurar i vassen.
 
Att vandra i gräset är tryggt med skorna på,
pinnarna går av
och kottarna lämnar inga avtryck i huden.
Det är lättare att känna på avstånd,
med ett lager i vägen.
 
Att vandra över gropar kan vara farligt
för du kan falla igenom.
Därför görs en slät hård väg som alltid gör
att du ska känna dig trygg.
Det är i alla fall svårare att trampa snett.
Att bli lite stukad är något du vill undvika.
 
Stora träd växer inte fortast, 
men de växer länge.
Årsring efter årsring,
säger något om hur livet har varit.
Åkte du dit i en storm eller står du stadigt?
Har vinden lättare att gripa tag i dig
eller darrar du bara lite lätt?