Vi måste ta debatten.
En mening man har har hört de senaste åren.
Debatten har hörts.
Igår vandrade nazister på våra gator.
Debatten har vandrat väldigt långt högerut.
 
I en av våra stormakter kan en president säga "grab them by the pussy".
Ett parti som stiger och stiger i svenska opinionsmätningar kan man utmana aborträtten
och förbjuda dubbla medborgarskap.
Ett parti som skiljer på människor genom ett ursprung.
 
Politiker tar debatten.
Trots det var personer rädda för att gå ut igår.
Påminnelsen om marscherande kängor fanns där.
Någon form av skräck att det här händer igen.
 
Kanske handlar det inte om att ta debatten.
Kanske handlar det om att se sina rädslor i vitögat.
Att man ser att saker har blivit sämre, eller att man är rädd för att saker blir sämre,
och att man bara är som maänniskor allmänt är och vill hitta snabba lösningar.
Lösningar som är lättast att hitta utanför oss själva,
och istället skylla på någon annan.
 
Om två veckor gäller det att inte vara rädd.
Att inte skylla på någon annan.
Inte att ta debatten, utan att göra en aktiv handling.
Min överygelse är att det finns lösningar för ett bättre samhälle,
där man inkludera alla,
där man inte skyller på någon annan.
Där vi gör saker tillsammans.
 
Vi måste rösta, vi måste manifistera, vi måste protestera.
Vi måste handla, göra.
Och det nu.

Veckans betraktelser v. 34

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Vi måste ta debatten.
En mening man har har hört de senaste åren.
Debatten har hörts.
Igår vandrade nazister på våra gator.
Debatten har vandrat väldigt långt högerut.
 
I en av våra stormakter kan en president säga "grab them by the pussy".
Ett parti som stiger och stiger i svenska opinionsmätningar kan man utmana aborträtten
och förbjuda dubbla medborgarskap.
Ett parti som skiljer på människor genom ett ursprung.
 
Politiker tar debatten.
Trots det var personer rädda för att gå ut igår.
Påminnelsen om marscherande kängor fanns där.
Någon form av skräck att det här händer igen.
 
Kanske handlar det inte om att ta debatten.
Kanske handlar det om att se sina rädslor i vitögat.
Att man ser att saker har blivit sämre, eller att man är rädd för att saker blir sämre,
och att man bara är som maänniskor allmänt är och vill hitta snabba lösningar.
Lösningar som är lättast att hitta utanför oss själva,
och istället skylla på någon annan.
 
Om två veckor gäller det att inte vara rädd.
Att inte skylla på någon annan.
Inte att ta debatten, utan att göra en aktiv handling.
Min överygelse är att det finns lösningar för ett bättre samhälle,
där man inkludera alla,
där man inte skyller på någon annan.
Där vi gör saker tillsammans.
 
Vi måste rösta, vi måste manifistera, vi måste protestera.
Vi måste handla, göra.
Och det nu.