När man försöker piffa upp livet är läppstift en bra hjälp. 
Just nu vill jag ingenting annat än att åka till Best kept secret-festival i Holland. Ingen som vill med?

Knäpper mina fingrar

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera

När man försöker piffa upp livet är läppstift en bra hjälp. 
Just nu vill jag ingenting annat än att åka till Best kept secret-festival i Holland. Ingen som vill med?
Det är som att det är 2007 all over again. 
Indie-tjejen is back, men med Adidas gazelle istället för converse. 
Läppstiftet är tillbaka, likaså tygkassen. 
Jag lyssnar på Bloc Party. 
Läser och känner låttexter i hela kroppen, ni vet, tillbaka till stadiet "ALLA LÅTTEXTER HANDLAR JU OM MIG." 
Jag skriver. 
Behöver i perioder ligga i soffan under en filt och tycka synd om mig själv. 
Grubbelbekymmer i huvudet som aldrig förr.
Funderar nu på att åka på festival till Holland helt ensamt. 
Samtidigt funderar jag på vad i all världen jag håller på med. 
Jag har konstant dåligt samvete, men försöker carpa livet. 
Livet sker nu, right? 

There is a light that nerver goes out

Livet Kommentera
Det är som att det är 2007 all over again. 
Indie-tjejen is back, men med Adidas gazelle istället för converse. 
Läppstiftet är tillbaka, likaså tygkassen. 
Jag lyssnar på Bloc Party. 
Läser och känner låttexter i hela kroppen, ni vet, tillbaka till stadiet "ALLA LÅTTEXTER HANDLAR JU OM MIG." 
Jag skriver. 
Behöver i perioder ligga i soffan under en filt och tycka synd om mig själv. 
Grubbelbekymmer i huvudet som aldrig förr.
Funderar nu på att åka på festival till Holland helt ensamt. 
Samtidigt funderar jag på vad i all världen jag håller på med. 
Jag har konstant dåligt samvete, men försöker carpa livet. 
Livet sker nu, right? 
Idag är det två år sedan det ofattbara hände.
Två år sedan jag befann mig på ett hotellrum i Göteborg,
min alla första betalda semester,
när jag fick telefonssamtalet som sa att en vän till mig hade avlididt.

H kommer alltid ha en speciell plats hos mig,
för jag minns henne så väl.
Jag minns första gången vi umgicks hon och jag.
Vi tränade ett pass på Friskis och svettis, jag var i hennes lägenhet på Herrhagen,
hon bjöd på lax och rotfrukter,
vi satt och pratade med lp-spelaren med Cat Stevens i bakgrunden,
hon stickandes.
Jag tror aldrig att jag såg henne sitta helt still, 
hon gjorde alltid någonting.
 
Vi delade ofta musik. Något jag saknar så oerhört.
Det är konstigt att något som kan verka som en så liten grej,
gör så oerhört stora avtryck.
För jag saknar det så oerhört mycket. Ibland så att det gör fruktansvärt ont.
 
Det kanske också är det som är det fina.
Vi var inte de närmsta av vänner, det fanns de som stod henne närmre.
Men hon gjorde avtryck, vissa så djupa så att hjärtat är lite nertrampat.
Och då är det där musikutbytet en viktig del.
För att hon var oerhört stark, kreativ, otrolig på att baka
och fin på så många vis.
Men de där musikutbytena, det kändes ändå lite som vårt.

Jag fick uppleva henne berätta om två cancerbesked.
Jag fick också uppleva en vän avlida.
Jag hoppas att ingen mer ska behöva göra det.
Hennes insamling som låg henne kärt om hjärtat lever i högsta grad fortfarande.
Älskar du livet hedrar hennes minne.
Ge gärna en slant du också. 
Det finns många fina händelser kvar att uppleva.

Älskar du livet

Livet Kommentera
Idag är det två år sedan det ofattbara hände.
Två år sedan jag befann mig på ett hotellrum i Göteborg,
min alla första betalda semester,
när jag fick telefonssamtalet som sa att en vän till mig hade avlididt.

H kommer alltid ha en speciell plats hos mig,
för jag minns henne så väl.
Jag minns första gången vi umgicks hon och jag.
Vi tränade ett pass på Friskis och svettis, jag var i hennes lägenhet på Herrhagen,
hon bjöd på lax och rotfrukter,
vi satt och pratade med lp-spelaren med Cat Stevens i bakgrunden,
hon stickandes.
Jag tror aldrig att jag såg henne sitta helt still, 
hon gjorde alltid någonting.
 
Vi delade ofta musik. Något jag saknar så oerhört.
Det är konstigt att något som kan verka som en så liten grej,
gör så oerhört stora avtryck.
För jag saknar det så oerhört mycket. Ibland så att det gör fruktansvärt ont.
 
Det kanske också är det som är det fina.
Vi var inte de närmsta av vänner, det fanns de som stod henne närmre.
Men hon gjorde avtryck, vissa så djupa så att hjärtat är lite nertrampat.
Och då är det där musikutbytet en viktig del.
För att hon var oerhört stark, kreativ, otrolig på att baka
och fin på så många vis.
Men de där musikutbytena, det kändes ändå lite som vårt.

Jag fick uppleva henne berätta om två cancerbesked.
Jag fick också uppleva en vän avlida.
Jag hoppas att ingen mer ska behöva göra det.
Hennes insamling som låg henne kärt om hjärtat lever i högsta grad fortfarande.
Älskar du livet hedrar hennes minne.
Ge gärna en slant du också. 
Det finns många fina händelser kvar att uppleva.