Jag är en sån person som har perioder då det mesta inte funkar.
Inte hjärnan, inte kapaciteten att packa kassar på Claes Ohlsson utan att de går sönder,
inte matlagning, helt enkelt ingenting.
Man kan säga att jag är i en såndär period nu.

Jag har troligtvis kuggat på en tenta som kommer vara döjobbig att göra om.
Tack vare min fantastiska prestationsångest mår jag rätt dåligt över detta faktum
och känner mig dum, värdelös och lite som en idiot.
(Inget att oroa sig för - det går över)
Nu ska vi skriva uppsats i basgrupperna, och jag bävar över att vi ska vara sju pers
som ska få våra viljor igenom. Det finns inget engagemang eller någon kreativitet alls
från min sida just nu.
Och när jag kommer i en sån här period tänker jag på de mest onödigaste sakerna som finns.
På saker som gör mig deppig. Fast ändå stark liksom.
Som talar om för mig att visst, jag är idiot, men jag behöver inte befinna mig i miljöer
som får mig att känna mig idiotisk.
Och så blir man deppig av det. För man är ju liksom ingenting utan den miljön.

Så nu hoppas jag på en fin helg i Sthlm.
Utan knasigheter, utan personer man inte vill möta
och en ny miljö där det ska shoppas.

Hoppas på en fin helg utan trubbel!

P.S. Jag tog svinissprutan idag. Vilken baggis. Inget att oroa sig för. D.S.

Feelin' blue

Kômpser och partaj och annat blaj En kommentar
Jag är en sån person som har perioder då det mesta inte funkar.
Inte hjärnan, inte kapaciteten att packa kassar på Claes Ohlsson utan att de går sönder,
inte matlagning, helt enkelt ingenting.
Man kan säga att jag är i en såndär period nu.

Jag har troligtvis kuggat på en tenta som kommer vara döjobbig att göra om.
Tack vare min fantastiska prestationsångest mår jag rätt dåligt över detta faktum
och känner mig dum, värdelös och lite som en idiot.
(Inget att oroa sig för - det går över)
Nu ska vi skriva uppsats i basgrupperna, och jag bävar över att vi ska vara sju pers
som ska få våra viljor igenom. Det finns inget engagemang eller någon kreativitet alls
från min sida just nu.
Och när jag kommer i en sån här period tänker jag på de mest onödigaste sakerna som finns.
På saker som gör mig deppig. Fast ändå stark liksom.
Som talar om för mig att visst, jag är idiot, men jag behöver inte befinna mig i miljöer
som får mig att känna mig idiotisk.
Och så blir man deppig av det. För man är ju liksom ingenting utan den miljön.

Så nu hoppas jag på en fin helg i Sthlm.
Utan knasigheter, utan personer man inte vill möta
och en ny miljö där det ska shoppas.

Hoppas på en fin helg utan trubbel!

P.S. Jag tog svinissprutan idag. Vilken baggis. Inget att oroa sig för. D.S.