Vecka 48 inleddes med träningsvärken från under jord.
I söndags provade jag en 7-minutersapp som var en nära döden upplevelse,
men go ändå, om ni förstår vad jag menar.
Sedan inleddes en arbetsvecka som jag helst vill glömma.
Ni vet en sådan där vecka där det mesta gick fel
och jag har varit virrigare än någonsin.
Ni, vet, när inget flyter överhuvudtaget.
På tisdagen gick jag på min första amerikanska fotbollsträning
(med den där extrema träningsvärken).
Det var kul, även om mina stackars lår ville dö,
efter vissa övningar bara skakade jag,
men det var helt underbart ändå.
Märker att jag har saknat lagidrott.

Men det där träningspasset ledde ju inte direkt till mindre träningsvärk.
På torsdag försökte jag undvika att gå på toaletten så mycket som möjligt,
eftersom det gjorde så fruktansvärt ont att sätta sig ner.
På jobbet fick jag använda handikapptoan och använda handtagen för att hasa mig ner,
här hemma fick jag ta stöd i handfatet för att "landa så mjukt som möjligt" så att säga.
Samtidigt är det gött att känna att kroppen har fått jobba!

På onsdag gick jag på bio och såg Catching fire med min fina arbetskompis Maria.
Varken biosällskapet eller filmen var en besvikelse,
båda två var helt awesome.
 
På fredagen fick jag något som skulle kunna kallas utskällning,
fast ändå värre på något sätt och det förstörde ju mitt humör om något.
Arbetsveckan avslutades med att praktikanten spiller kaffe över hela mig
(och då menar jag HELA mig).
Ni vet sådär mycket så att det känns som att man har kissat på sig.
Ridå.

Helgen har dock hittills inte bjudit på några skandaler eller missöden,
men det kommer väl.
 
P.S. Jag gillar praktikanten jättemycket trots kaffespill.
Blev inte arg överhuvudtaget.
Började bara gapflabba. Vet inte riktigt vad vecka 48 ville med mig. D.S.

Vecka 48

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
Vecka 48 inleddes med träningsvärken från under jord.
I söndags provade jag en 7-minutersapp som var en nära döden upplevelse,
men go ändå, om ni förstår vad jag menar.
Sedan inleddes en arbetsvecka som jag helst vill glömma.
Ni vet en sådan där vecka där det mesta gick fel
och jag har varit virrigare än någonsin.
Ni, vet, när inget flyter överhuvudtaget.
På tisdagen gick jag på min första amerikanska fotbollsträning
(med den där extrema träningsvärken).
Det var kul, även om mina stackars lår ville dö,
efter vissa övningar bara skakade jag,
men det var helt underbart ändå.
Märker att jag har saknat lagidrott.

Men det där träningspasset ledde ju inte direkt till mindre träningsvärk.
På torsdag försökte jag undvika att gå på toaletten så mycket som möjligt,
eftersom det gjorde så fruktansvärt ont att sätta sig ner.
På jobbet fick jag använda handikapptoan och använda handtagen för att hasa mig ner,
här hemma fick jag ta stöd i handfatet för att "landa så mjukt som möjligt" så att säga.
Samtidigt är det gött att känna att kroppen har fått jobba!

På onsdag gick jag på bio och såg Catching fire med min fina arbetskompis Maria.
Varken biosällskapet eller filmen var en besvikelse,
båda två var helt awesome.
 
På fredagen fick jag något som skulle kunna kallas utskällning,
fast ändå värre på något sätt och det förstörde ju mitt humör om något.
Arbetsveckan avslutades med att praktikanten spiller kaffe över hela mig
(och då menar jag HELA mig).
Ni vet sådär mycket så att det känns som att man har kissat på sig.
Ridå.

Helgen har dock hittills inte bjudit på några skandaler eller missöden,
men det kommer väl.
 
P.S. Jag gillar praktikanten jättemycket trots kaffespill.
Blev inte arg överhuvudtaget.
Började bara gapflabba. Vet inte riktigt vad vecka 48 ville med mig. D.S.