Nu börjar det väl närma sig ett år sen, som det här beslutet om att bli singel togs.
Det är bara att konstatera att tiden går väldigt fort.

Den här perioden förra året var en väldigt påfrestande period, med väldigt många
tankar och funderingar, med sorg och med lättnad.
Till exempel är det kämpigt att bo tillsammans med en person som man har delat 5 år
av sitt liv med, som man har gjort slut med.
Sedan är det fruktansvärt att gå runt och se någon så ledsen
och naturligtvis att vara ledsen själv.

Men jag har aldrig ångrat beslutet.
Jag kan faktiskt säga att jag inte har ägnat en tanke åt att det skulle ha kunnat vara annorlunda.
Inte en gång har tanken kommit att saker skulle återgå till som det varit förut.

Var sak har sin tid. 
Nu är det min tid.
 
Ett år som singel har gått väldigt fort.
Jag har haft roligt, jag har haft det mindre roligt,
jag har umgåtts med fantastiska människor,
jag har njutit av att vara ensam, vågat prova på egna saker
och har haft lyxen att inte behöva anpassa mig efter någon.

Det har varit skönt att gå hem och slippa behöva vänta på någon.
Slippa bli ledsen för att det aldrig är någon hemma när man kliver innanför dörren.
Har inte behövt bli irriterad för att livet känns som att det är ovisst och inte vilja planera,
för att det finns en person man vill planera med, men tiden verkar inte finnas till.
Allt det där är släppt och det är bara jag.
 
Det funkar så fint just nu.
Att lyssna på Oasis på hög volym redan klocka åtta på morgonen,
spela lite luftgitarr och känna sig lycklig.
Det är allt jag begär just nu.

Magic Pie

Kômpser och partaj och annat blaj En kommentar
Nu börjar det väl närma sig ett år sen, som det här beslutet om att bli singel togs.
Det är bara att konstatera att tiden går väldigt fort.

Den här perioden förra året var en väldigt påfrestande period, med väldigt många
tankar och funderingar, med sorg och med lättnad.
Till exempel är det kämpigt att bo tillsammans med en person som man har delat 5 år
av sitt liv med, som man har gjort slut med.
Sedan är det fruktansvärt att gå runt och se någon så ledsen
och naturligtvis att vara ledsen själv.

Men jag har aldrig ångrat beslutet.
Jag kan faktiskt säga att jag inte har ägnat en tanke åt att det skulle ha kunnat vara annorlunda.
Inte en gång har tanken kommit att saker skulle återgå till som det varit förut.

Var sak har sin tid. 
Nu är det min tid.
 
Ett år som singel har gått väldigt fort.
Jag har haft roligt, jag har haft det mindre roligt,
jag har umgåtts med fantastiska människor,
jag har njutit av att vara ensam, vågat prova på egna saker
och har haft lyxen att inte behöva anpassa mig efter någon.

Det har varit skönt att gå hem och slippa behöva vänta på någon.
Slippa bli ledsen för att det aldrig är någon hemma när man kliver innanför dörren.
Har inte behövt bli irriterad för att livet känns som att det är ovisst och inte vilja planera,
för att det finns en person man vill planera med, men tiden verkar inte finnas till.
Allt det där är släppt och det är bara jag.
 
Det funkar så fint just nu.
Att lyssna på Oasis på hög volym redan klocka åtta på morgonen,
spela lite luftgitarr och känna sig lycklig.
Det är allt jag begär just nu.