"Det här med att vänta känns som något vi sysslade med förr om åren.
Vi vägrar befatta oss med det numera.
Väntan utgör meningslösa, hotfulla tomrum som måste fyllas.
Vi vet att det kan ta en halv minut innan hissen kommer - vi vägrar stå där och bara vänta.
Vi tar fram telefonen, vi skickar ett sms och kollar Instagram. 
Tomrummen gapar efter oss och vi fyller dem hela tiden.
Vi vill få tiden att gå - som om den inte redan gick!"
Ur: Tid - Alex Schulman & Sigge Eklund
 
Tiden hörrni. Den räcker aldrig till.
Mitt liv lever på schema, som jag nämnt tidigare.
Det finns inte en chans att jag just nu ska hinna med åtta timmars sömn nu till exempel.
Finns faktiskt inte på världskartan att jag ska hinna det.
The curse of träna på kvällar och åka tåg i ottan.
 
Men jag försöker hitta de där återhämtningsstunderna som jag behöver ändå.
Söndagar är heliga.
Helst går jag inte utanför dörren. Helst vill jag inte träffa en människa.
Jag vill tvätta, titta på Netflix, läsa en bok och hinna laga mat.
 
Jag är också allra helst i god tid till saker.
Hatar att känna hjärtat i halsgropen och hela tiden känna mig på väg.
Jag sitter hellre i god tid på plats innan träning,
skrattar lite, slappar lite och bara är.
Återhämtning i stunden.
Jag tror faktiskt fler skulle må bättre då, mer avslappnade och mindre stressade. 
Man bara är liksom.
Och då hinner huvudet ock kroppen ikapp, istället för att den är framför hela tiden.

Tid

Kômpser och partaj och annat blaj Kommentera
"Det här med att vänta känns som något vi sysslade med förr om åren.
Vi vägrar befatta oss med det numera.
Väntan utgör meningslösa, hotfulla tomrum som måste fyllas.
Vi vet att det kan ta en halv minut innan hissen kommer - vi vägrar stå där och bara vänta.
Vi tar fram telefonen, vi skickar ett sms och kollar Instagram. 
Tomrummen gapar efter oss och vi fyller dem hela tiden.
Vi vill få tiden att gå - som om den inte redan gick!"
Ur: Tid - Alex Schulman & Sigge Eklund
 
Tiden hörrni. Den räcker aldrig till.
Mitt liv lever på schema, som jag nämnt tidigare.
Det finns inte en chans att jag just nu ska hinna med åtta timmars sömn nu till exempel.
Finns faktiskt inte på världskartan att jag ska hinna det.
The curse of träna på kvällar och åka tåg i ottan.
 
Men jag försöker hitta de där återhämtningsstunderna som jag behöver ändå.
Söndagar är heliga.
Helst går jag inte utanför dörren. Helst vill jag inte träffa en människa.
Jag vill tvätta, titta på Netflix, läsa en bok och hinna laga mat.
 
Jag är också allra helst i god tid till saker.
Hatar att känna hjärtat i halsgropen och hela tiden känna mig på väg.
Jag sitter hellre i god tid på plats innan träning,
skrattar lite, slappar lite och bara är.
Återhämtning i stunden.
Jag tror faktiskt fler skulle må bättre då, mer avslappnade och mindre stressade. 
Man bara är liksom.
Och då hinner huvudet ock kroppen ikapp, istället för att den är framför hela tiden.